Forskning

Norge får sitt første forskningssenter for klinisk behandling
Forskningsrådet har besluttet å tildele Haukeland sykehus og Universitetet i Bergen Norges første forskningssenter for klinisk behandling. Senteret skal forske på behandling av alvorlige sykdommer på sentralnervesystemet, slik som MS, ALS, Parkinson og demens. Det vil gi alvorlig syke pasienter bedre tilgang på den nyeste og beste behandlingen.

Les pressemeldingen i sin helhet HER.

(Mars 2018)
Vi har tidligere skrevet om antallet mennesker som dør av ALS årlig, og hvordan dødeligheten har utviklet seg gjennom de siste 60 årene. Vi fant da at dødeligheten er jevnt økende, mye grunnet økt forekomst i de eldre aldersgruppene.

Vi har derimot frem til nå ikke hatt visshet om hvor mange mennesker som til enhver tid lever med ALS i Norge. Dette begrepet kalles prevalens, og er styrt av hvor mange som får sykdommen, og hvor lenge man lever med den. To studier på fylkesnivå for noen tiår tilbake rapporterte prevalens på om lag 4 syke per 100,000 innbyggere (benevnes 4/100,000). I et fylke med om lag 200,000 innbyggere ville dette si at det til enhver tid lever 8 ALS-pasienter. Disse tallene var utelukkende bygget på gjennomgang av sykehusjournaler ved spesifikke sykehus, som muligens ikke er en tilstrekkelig datakilde.

Ved hjelp av våre unike personnummer har vi koblet sammen informasjon fra tre ulike sentrale helseregistre, som samler inn helsedata på automatisk vis for hele den norske befolkningen. Slike sentrale helseregistre er således ikke avhengig av den enkelte helsearbeiders ork og samvittighet til å fylle ut skjemaer, slik utfordringen har vært for de fleste kvalitetsregistre.

Reseptregisteret gir informasjon om hver enkelt som har fått riluzole (rilutek), Dødsårsaksregisteret gir informasjon om hvem som har dødd av ALS og Norsk Pasientregister har informasjon om hver gang en pasient er innlagt på sykehus eller har en poliklinisk time og blir kodet med ALS. Alle leger er forpliktet til å kode ethvert pasientmøte med en eller flere spesifikke sykdommer/tilstander. Slike datakilder er ikke bedre enn hva som blir «foret inn i dem», vi har derfor kvalitetssikret registrene ved å gå gjennom nær 400 journaler som var kodet med ALS, for å se på presisjonsnivået av denne kodingen. Ved hjelp av denne prosessen har vi kommet frem til en valid, om enn noe kompleks, måte å beregne prevalens på. Fordi vi også har samlet inn data fra dødsårsaksregisteret, så har vi kunnet sammenligne prevalens med dødelighet. Dette gjør at hvis vi finner ulikheter i prevalens mellom for eksempel kjønn eller regioner, så kan vi få mer klarhet i om hvorvidt dette skyldes ulikheter i raten av antall nye ALS-tilfeller eller ulikheter i levetid med ALS.

Vi målte prevalens i 7 påfølgende år, og fant stabil prevalens på om lag 7,5-8/100,000. Dette betyr at det til enhver tid lever om lag 400 ALS-pasienter i Norge. Videre fant vi tegn på at det var noe flere ALS-pasienter i Helse Vest sammenlignet med resten av landet, og at dette så ut til å skyldes lenger overlevelse etter at diagnosen var stilt. Likeledes fant vi også tegn på at menn lever lenger med ALS enn kvinner. Diskusjonen og mulige forklaringer på disse forholdene kan man lese nærmere om i vår forskningsartikkel «Assessing Amyotrophic Lateral Sclerosis prevalence in Norway from 2009 to 2015 from compulsory nationwide health registers», som ble publisert i det anerkjente, internasjonale tidsskriftet Amyotrophic Lateral Sclerosis and Frontotemporal Degeneration.

Vennlig hilsen Ola Nakken

(25.05.2017) Endelig virker det som at ALS-forskerne begynner å se hvorfor ALS (amyotrofisk lateralsklerose) oppstår hos noen mennesker og hvordan nye mer effektive behandlinger skal kunne gjennomføres med genterapi. Dette forteller neurologlegen Peter Andersen, en av de ledende ALS-forskerne i dette fordypende NeuroPodd-intervjuet som du kan finne HER.

(26.04.2017)

Våre dyktige forskere ved RH i Oslo vil bare informere om nylige fremskritt i vårt forskingsprosjekt.

Som vi/dere vet har vi tatt biopsier fra flere ALS pasienter. Tre av disse fikk vi produsert iPS-celler fra rundt årsskiftet, iPS-celler fra de resterende er ferdigprodusert og så snart vi har karakterisert dem fult ut (innen et par uker), vil vi kunne bekrefte at vi har iPS-celler fra samtlige pasienter.Fra de første iPS-cellene har vi i løpet av våren laget såkalte “nevrale progenitorceller”, som er et mellomstadium på vei til ferdig differensierte nerveceller. Videre har vi tatt disse nevrale progenitorceller fra 2 av pasientene og begynt med differensiering til nerveceller. Dette er en krevende prosess, men vi kan nå melde at vi har klart dette. I begge tilfeller har vi nå ferdig differensierte nerveceller, som er testet både biokjemisk og fysiologisk (her har vi brukt såkalt “elektrofysiologi”, der vi setter elektroder på nervecellene for å bekrefte at de kan danne nerveimpulser og lage forbindelser med hverandre).

(26.04.2017)
Forskere vil, med en ny dansk nasjonal biobank, undersøke immunsystemets rolle ved ALS. Dette vil samtidig åpne opp for mange års forskning.

(20.01.2017)

Peter Andersen, professor i neurologi ved Umeå universitet, skriver selv om det siste innen ALS-forskningen. Les alt HER.

(21.12.2016) Her finner dere første forskningsrapport over det RH (Rikshospitalet, Oslo) og Ahus (Akershus universitets sykehus, Lørenskog) har fått til siden de fikk donasjonen fra Stiftelsen ALS Norsk Støttegruppe. Og de fortsetter å jobbe målbevisst og de har tro på at de vil oppnå viktige fremskritt!

Les rapporten HER.

Med ingen effektiv ALS behandlinger for tiden tilgjengelig for å bremse eller stoppe sykdommen, mange ALS pasienter velger å delta i kliniske studier. ALS TDI gir saklig og up-to-date informasjon om ALS kliniske studier som finner sted over hele verden. Søk i vår database etter type og kategori for å finne og sammenligne studier. Input ditt postnummer for å finne kliniske studier nærmest deg. Klikk her for å lære mer om den kliniske studien prosessen. Link til siden finner du her.

Peter Andersen, professor i neurologi, läkare och ALS-forskare vid Umeå universitet berättar om sina erfarenheter av sjukdomen och om den senaste tidens forskning.Inspelat i september 2013. Arrangör: Harmonica films.

Professor Peter M. Andersen har skrevet dette innlegget om det muskelopbyggende stof Kreatin monohydrat !

En stor studie på ALS-mus (udført af prof Flint Beal i Boston, 1999) viser, at Kreatin monohydrat klart forlænger musenes overlevelsestid , sammenlignet med mus som får placebo i drikkevandet.

Der er siden hen gjort to åbne studier på små grupper ALS patienter, den ene i Canada (8 patienter) og en i North Carolina (mere end 20 patienter). Specielt det sidstnævnte har været meget lovende ifølge forsøgslederen Jeffrey Rosenfeld (som jeg kender personligt som en meget seriøs forsker). Ingen af studierne er publicerede. (Begge åbne studier viser bedre resultat end Rilutek).

Jeffrey Rosenfeld har nu taget initiativ til en Nordamerikansk randomiseret, dobbelt-blind, kontrol studie med 200 patienter. Startdosis er 10 gram Kreatin monohydrat de første 4 dage, siden hen 5 gram Kreatin monohydrat daglig.

I Holland pågår også en randomiseret, dobbelt blind, placebo kontrolleret studie med Kreatin monohydrat. Patienterne får 10 gram Kreatin monohydrat daglig. Jeg snakkede for nogle uger siden med forsøgslederen, og da var 168 af de forventede 200 patienter inkluderet i studien.

Begge studier forventes løbe over (mindst) 2 år.

På flere af de store ALS kliniker/ambulatorier i USA og Canada anbefaler man nu – i mangel af bedre – patienterne at tage Kreatin monohydrat, typisk 3-5 gram daglig. Kan købes i enhver drugstore/helsebutik, men er temmeligt dyrt. I Sverige kan vi foreskrive det på recept. Vi har givet det til næsten alle vores ALS patienter siden sommeren 1999 og har set allergi mod et emne i kapsel som eneste bivirkning. Sygehusapoteket ved Norrlands Universitetssjukhus i Umeå fremstiller Kreatin monohydrat både som kapsler (500 mg) og pulver, som opløses i juice. Vi giver 3 gram daglig, mens vi venter på resultaterne af undersøgelserne i Holland og North Carolina.

Hvilken dosis som er bedst ved vi endnu ikke.

Det er dog vigtigt at påpege, at Kreatin monohydrat IKKE helbreder ALS/MND, men man vinder TID.

Etisk synes jeg ikke, det er forkert at foreslå Kreatin monohydrat, da patienterne ikke har noget lige så godt alternativ og mange patienter spenderer en formue på «alternativ medicin». (Jeg har aldrig set effekt af sådan behandling, vi har lige nu over 90 patienter i vores ambulatorium).

Med venlig hilsen,

Peter

Peter M. Andersen, M.D., D.M.Sc.
Associate professor of neurology
Department of Neurology
Umeå University Hospital, and
Institute of Clinical Neuroscience,
Umeå University
S-901 85 Umeå, Sweden
Ph: +46 (0)90 785 00 00 or +46 (0)90 785 23 72
Fax: +46 (0)90 14 31 07
E-mail: Peter.Andersen@neuro.umu

Skrivet av redaksjonen den 6 januari, 2013

En ny överraskande upptäckt om ALS har gjorts genom experiment vid Umeå universitet. I samarbete med portugisiska kolleger påvisade forskarna ytterligare en faktor bakom den dödliga nervsjukdomen.

ALS beror på att sjuka proteiner klumpar ihop sig till så kallade amyloider och förstör nervcellerna. De nya rönen handlar om att proteinet S100A6 bidrar till denna amyloidbildning i samspel med det sedan tidigare kända SOD1. Rönen gjordes vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik. De publiceras nu i tidskriften The Journal of Biological Chemistry. Les mer her.

Der er nu to interessante artikler som måske vil interessere norske pasienter:

1.
Läkemedelsföretaget Biogen Idec har i perioden 2010-2012 udfört en stor studie med namnet EMPOWER med et nyt läkemedlet Dexpramipexol på ALS pasienter i Europa og Nordamerika.

Resultatet blev offentligt gjort den 3 januari 2013 och visar desverre at Dexpramipexol ikke har någon effekt på ALS-syken eller överlevnadstiden på pasienter med ALS. Inga skillnader observerades mellan patienterna som fick Dexpramipexol och patienterna som fick placebo.

Biogen har i ett press release nu meddelat att företaget ställer in ytterligare utveckling av Dexpramipexol för ALS men vill fortsätta med att utveckla andra läkemedel mot ALS.

EMPOWER-studien utfördes på 943 patienter med ALS. Patienter på 81 neurologkliniker i 11 länder (Australien, Belgien, Canada, Frankrike, Tyskland, Irland, Holland, Spanien, Storbritannien, USA och Sverige (Göteborg och Stockholm)) var involverade i studien.

Studien utfördes som en randomiserad, dubbelt-blindad, placebo-kontrollerad fas-3 studie. Hälften av patienterna fick Dexpramipexol och hälften placebo i 18 månader. Några patienter hade även Rilutek.

Kommentar:

EMPOWER-studien är en tekniskt mycket väl utfört studie men det helt negativa resultatet är en stor besvikelse. Tidigare teoretiska modeller och laboratorieförsök inkl på ALS-möss hade gett stöd för att dexpramipexol skulle kunna ha en viss bromsande effekt. En tidigare fas-2 studie (publicerat 2011) på en mindre grupp patienter med ALS hade gett stöd för att dexpramipexol eventuellt kan ha en bromsande effekt mot ALS. Resultatet av EMPOWER studien ger stöd för att ALS är en ytterst komplext syndrom och att placebo-kontrollerade studier behövs på stora grupper av patienter för att identifiera nya läkemedel som kan bromsa sjukdomsutvecklingen.

Fler än 50 placebo-kontrollerade studier har utförts på patienter med ALS de senaste tjugo åren. Tyvärr är det bara rilutek (riluzol) som har visats att ha dokumenterad effekt (i 4 fas-3 dubbelblind-kontrollerade studier och i 4 fas-4 kliniska studier) och i viss mån bromsar sjukdomsutvecklingen vid ALS. Hur rilutek förlänger överlevnadstiden hos patienter med ALS är fortfarande okänd men har sannolikt inte samband med hämning av glutamat.

Peter M Andersen
Professor i neurologi
Institutionen för farmakologi och klinisk neurovetenskap
Umeå universitet, och Neurocentrum, Norrlands Universitetssjukhus
901 85 Umeå

2.
Amerikanska forskare under ledning av Dr. Evan Snyder har i desember 2012 publicerat en artikel om en viss positiv effekt av stamcellsbehandling på möss med ALS. I korthet har forskare i elva mindre studier injicerat stamceller i ryggmärgen på möss. Forskarna observerade en övergående förbättring av vissa funktioner och en förlängd överlevnadstid hos några av mössen men ingen mus blev botad från sjukdomen, även efter flera injektionsförsök. Studien har fått uppmärksamhet i Svensk media med rubriken Nervsjukdomen ALS går att behandla och patienter och deras anhöriga har hört av sig till oss.

Vad som tyvärr inte har framkommit vid medias rapportering är följande:

1. Försöken är utförda på möss som fått transplanterat ett sjukdomsanlag i sig med beteckningen G93A SOD1 från en patient med ALS. Dessa G93A SOD1 möss är en av flera försöksmodeller för ALS. G93A SOD1 modellen är enkel och billig att använda i jämförelse med andra. Flera forskargrupper inklusive Svenska har dock påpekat att G93A SOD1 möss inte avspeglar ALS sjukdomen särskild väl. I just denna modell kan man se förändringar i ryggmärgen på mössen som inte ses i andra djur modeller eller hos patienter med ALS. Det är mycket önskvärt att nämnda injektionsförsök görs om på andra och bättre musmodeller.

2. Flera hundra behandlingsstudier med läkemedel och stamceller är tidigare utfört på G93A-SOD1 möss, oftast med mycket varierande resultat. I flera studier har till exempel kreatin, minocyklin, litium och topimax visats kunna förlänga överlevnadstiden på G93A-SOD1 möss. När läkare senare har testat samma läkemedel på patienter med ALS har man inte kunnat se någon effekt, utan till och med ibland observerat en försämring av patienten. Till exempel har kreatin testats i tre stora studier på patienter i Holland och USA utan att någon positiv effekt kunnat observeras (men patienterna blev heller inte sämre). Våren 2008 publicerades i media att litium skulle ge en positiv effekt på ALS och förlänga överlevnadstiden. Detta efter att litium hade testats på G93A SOD1 möss och en liten grupp patienter i Italien. Studien var bristfälligt utfört och fick mycket kritik i forskarsamhället inklusive av Svenska neurologföreningen som varnade mot att medicinera ALS patienter med lithium. Efter en enorm press från patienter och media-hype i flera länder inklusive Sverige utfördes senare fem stora vetenskapliga studier på ALS patienter. I ingen av de fem studierna kunde man observera en positiv effekt av litium och där var en tydlig tendens till att litium kan förkorta överlevnadstiden hos patienter med ALS! Tyvärr rapporterades dessa senare studier på patienter inte av media och vi har kännedom om flera svenska patienter som okritiskt behandlats med litium under 2009-2010. Liknande resultat gäller för behandling av G93A SOD1 möss med minocyklin (ett antibiotikum) och topimax (ett läkemedel framtaget för behandling av epilepsi): I stora studier på patienter med ALS har man sett en acceleration av ALS sjukdomen hos de patienter som fick dessa läkemedel i maximal dos, och ingen effekt hos patienter som fick minocyklin eller topimax i låg dos. Slutsatsen är att G93A SOD1 möss modellen är en utomordentligt dålig modell för att utvärdera effekten hos ett nytt läkemedel eller behandling.

3. Vetenskapliga försök med injektioner av olika typer av stamceller direkt i ryggmärgen har utförts främst i Italien och USA på en liten grupp patienter med ALS. I dessa första försök har syftet främst varit att fastställa om det går att mikroinjicera celler i ryggmärgen utan att skada denna (till exempel att utlösa inflammation), och om de injicerade cellerna kan etablera sig i ryggmärgen. Ett par av de Italienska patienterna har berättat om liten förbättring eller viss uppbromsning av sjukdomen, men någon markant förändring av förloppet har tyvärr inte observerats. Någon så kallad kontrollerad studie där några patienter har fått injicerat stamceller och andra en koksaltlösning och oberoende forskare sedan bedömt patienterna har inte utförts.

4. I ovan nämnda försök av Dr Snyder injicerades stamcellerna enbart in i ryggmärgen. Det behöver påpekas att ALS sjukdomen hos människor inte är begränsad till ryggmärgen. Även stora grupper av nervceller och andra celler i hjärnan drabbas och dör vid ALS. Med tillstånd av Forskningsetikkommittén har vi vid Norrlands Universitetssjukhus och Umeå universitet sedan 1994 obducerat ett stort antal patienter med olika typer av ALS sjukdom. Våra och andras forskargruppers studier visar samstämmande att skadorna är mycket omfattande och spridda i hela nervsystemet hos patienter som har avlidit i ALS, men också att graden av skada avsevärt kan variera från patient till patient. Det är i dag helt oklart i vilken celltyp och på vilket ställe i nervsystemet ALS sjukdomen börjar. Viktigt att påpeka är att det finns olika typer av sjukdomen ALS och det är möjligt att olika typer har olika orsak och involverar olika celltyper. Att få kunskap om detta är av största betydelse innan man börjar med injektion av nya celler. Vilka celltyper ska man ersätta, och på vilka ställen? Hur många celler ska injiceras, och hur ofta? Frågorna är många och sanningen är att vetenskapen inte har något bra svar att ge. Men den kunskap som i dag finns om de vanligaste former för ALS är det tyvärr ytterst osannolikt att sjukdomen kommer att kunna behandlas effektivt med stamceller som ska ersätta de celler patienten har förlorat.

5. Den okritiska uppmärksamhet som vissa typer av stamcellsforskning får i media har tyvärr ibland resulterad i mycket negativa konsekvenser i sjukvården: Oseriösa forskare och privata ”behandlingskliniker” i Kina, Thailand, Indien, Ukraina, Tyskland och Mexiko lockar desperate patienter till sig och erbjuder behandling med vad som betecknas som stamceller. Vi har kännedom om flera svenska patienter som – efter att ha betalt 30-50 000 kr – har fått ”stamcellsbehandling” på sådana kliniker, i samtliga fall utan medicinskt effekt. Patienterna och deras anhöriga har efteråt varit förtvivlade över att ha bli lurade. Patientföreningarna i Holland, England, Tyskland och U S A har anlitat oberoende forskare som har besökt och granskat flera av dessa kliniker. Kritiken har utan undantag varit krossande.

Vid Umeå universitet har sedan 2008 bedrivits forskning om stamceller och ALS. På frivilliga patienter tar vi en hudbiopsi och odlar hudens celler i laboratoriet. Dessa kan sedan omprogrammeras till stamceller som i sin tur kan stimuleras att utvecklas till nervceller. Denna metod(för vilken professor Yamanaka tilldelades årets Nobelpris i medicin) medför att det nu är möjligt att utveckla stamceller och nervceller från en levande patient med ALS och jämföra med motsvarande celler från friska personer: Vilka skillnader och likheter finns det mellan stamceller och nervceller hos personer med ALS och friska personer? Sådan forskning pågår i flera laboratorier och det är vår förhoppning att identifiera skador på cellerna från patienterna som kan användas för utveckling av nya läkemedel. Att injicera de bildade nervcellerna tillbaka in i patienten är inte möjligt då nervcellerna delar sig (vilket kan medföra bildningen av en tumör).

Peter M Andersen
Professor i neurologi
Umeå universitet

Viktig orsaksupptäckt av världsledande svensk als-forskargrupp(nhr.se) Publicerad 26 aug 2012.
En av de världsledande als-forskargrupperna finns i Umeå. De har nu gjort framsteg när det gäller att hitta orsaker till varför den fruktade och dödliga neurologiska sjukdomen als,amyotrofisk lateral skleros utvecklas. Det handlar om en genmutation och halten av proteinet EphA4 i kroppen

En av verdens ledende als forskningsmiljøer i Umeå. De har nå gjort fremskritt i å finne grunner til at den fryktede og dødelige nevrologiske sykdommer ALS, amyotrofisk lateral sklerose utvikle. Det er en genmutasjon og nivået av EphA4 protein i kroppen.
Første Isolerte ALS pasienter, mutasjoner i genet for EphA4 og de har veldig lang levetid.
Andre For als pasienter som har reduserte nivåer av normal EphA4 protein, sykdommen senere i livet og utvikler seg langsomt. Pasienter med normalt innhold av en normal EphA4 protein har vanligvis en relativt aggressiv form av ALS og ofte innsettende så tidlig som 30-40 år.
Tredje Det er kjent at sebrafisk og mus, som er utstyrt med en SOD1–sykdom gener fra en als pasient utvikler en ALS-lignende sykdom. De siste run-up betyr at hvis EphA4 protein er hemmet i sebrafisk eller mus, være en svært betydelig forsinkelse i sykdomsprosessen. Lavt nivå av EphA4 protein resulterer dermed i senere og tregere sykdommen prosessen. Les mer her.